Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
69
I hvatfvet af en ung jasmänhäck tryggad;
Men Eros lömsk buketten stjäl, och flaxar
Kring lägret och ’den tunna gördeln löser.
Der står han hungrande och tömmer långsamt
Den luft, som qväller ur gudomligheten: —
Ren svindlar han, och knän och muskler darra, —
Och yrseln, — som begärets lifskraft fyller
I hvarje nerf och glödgar blodets strömmar, —
’Tänds af ett andetag, med hans förenadt.
Dock Hilma väckes vid den il; som möter
Lik Sirokspusten brännande, och flyktar
Förskrämd till Cypris, som kring hafvets slätter
I snäckan sakta vaggar fram, och tröstar.
Bevekt styr Cypris åt den lugna viken,
Och tror att Skalken bortfly vill till Gnidos;
Men på en sky Bedragarn står — och spänner
Mot Hilma, som i värnlös oskuld bäfvar,
Sin båga, och blott gäckar hennes fruktan.
Dock Cypris medlidsam försonar Eros,
Som, buren på ett moln af ambra, sjunker
Till Sigvarth ner; - dit, der med ljuf förvåning
Han ser vid Cypris sköt den rädda Hilma, —
Och kläder ’Sigvarth i sin vapenrustning.
Nu Sigvarth lätt beväpnad skjuter pilen,
Och giftet stänks i Hilmas bröst, som skälfver; —
Hans: anlet böjes glödgadt emot Hilmas,
En torstig kyss på deras läppar brinner,
Hvars varma fläkt i hvarje nerf sig tränger,
Och Känslan stammar halfgqväfdt: ,,Dig jag älskar!” —
E;j diktens ljusgestalter mer förvilla
Den hemska öron, som sitt offer hinner,
Och svaflar gallan, spridd ur ödets urna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
