Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ARMIDAS Ö.
Ur T4Assos GERUSALEMME JIBERATA.
Enoch, ew’ge Känstler, will ich mich verbäinden?
Kanon ich neu, was Ihr schuft, und rein entfalten,
So darf auch ich die Morgenråthe känden,
Ar W. SCHLEGEL,
Moa sedan Riddersmännen öfvervunno
Snön, branterna, och allt, som väg förnekte; -
En himmel, klar och vårligt ljum, de funno,
Som öppna fält på bergets hjessa smekte.
Med träd, hvars löf i solens färgor brunno,
Den evigt friska vindens dofter lekte.
Ej aftonen i slummer honom sänkte,
Ej väcktes han, då morgonsolen blänkte.
som på jorden, någon vexling stifta
Is, eld, och moln, och ljus, i dessa länder;
Men evigt himlens azurslöjor hvifta
En glans, som aldrig kyles, eller tänder:
Som gräs åt ön, åt gräset blomster skifta,
Åt blomstren doft och skygd, ej återvänder:
Btt prydt Palats, på sköna insjöstranden,
Beherrskar högt båd berg, och haf, och landen.
Åf klättrandet uppför de branta fjällen,
Det ridderliga parets krafter lida;
Och långsamt öfver dessa rosenställen,
Än ajende. än stannande, de skrida: 7
En källa plötsligt röjs, som högt ur hällen
Tycks, skimrande, de. heta läppar bida,
Då ur sin rika brunn, i tusen droppar,
Dess spridda fall med silfver gräset knopp ar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
