Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
5
Förenad se’n, de gröna bräddar: sköljer
Den höga böljan, samlad i kanalen;
Ett löfvigt skygd af helga lundar höljer
Dess svala, dunkla sorlande i dalen:
Med genomskinlig prakt, hon ej fördöljer
Af bottnens skönheter, för ögat, talen;
Och på dess strand en retlig bädd sig höjer,
Der vandrarn, villigt hvilande, fördröjer.
?Se Löjets brunn, och här den floden svalla,
”Ur hvilkens sköt oss dödens faror hota.
”Må pligten vårt begär till sansning’ kalla,
”Och "räddningen på härdig klokhet fota!
”Maå öronen, då listens sånger skalla,
”Med köld Sirenernas förtrollning mota!” ——
Så, stranden längs, det tappra paret skrider,
Dit strömmen, ökt, i form af sjö sig sprider.
Med rätter, som af prakt sitt värde hämta;
Betyngdt, ett bord dem lockar här på randen:
Och, lekande, i klara vägen skämta
Två Jungfrur, skalkande i ungdomsbranden;
Bespruta än hvarann, och än ’de flämta ,
Hvem först kan nå ett ämnadt mål på stranden.
Än dyka de; och ’röja snart för dagen,
En hals, en rygg, ur djupets löndom dragen.
De nakna, sköna Simmerskorna pressa
Dock känslor ur de hårda krigarsinnen,
Man stannar, för att skåda dem: och dessa
Fullfölja fritt sin lek, och sina lynnen.
En lyfte högre dock en lockig. hjessa;
Och spenar, allt, som huldast retar sinnen,
Till medjan bart, hon gaf åt himlens strålar: ’
Och vattnets flor de gömda lemmar målar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
