Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
76
Som Morgonstjernan opp ur vågen qväller
I daggig fägring; eller Amors Moder
Ur Oceanens skum, som bördigt sväller,
Sprang; gungande: på ytans "höjda stoder;
Så hon: så ur de blonda lockar väller
Den perlande kristalln i ljusa floder.
Hon såg sig om; och nw hon först de Båda
Sig låddes se, och märka först sin våda.
Och, krökt, sitt hår, om pannan sammandraget
Hon löste snabbt ur enda bucklans häkte,
Att, fritt och långt i mängda bugter slaget,
Dess gyllne mantel elfenbenet täckte.
O, hvilket skådespel dem blef betaget!
Ett lika skönt dock ny förtrollning väckte:
Sa, halft af vatten, halft af hår bevärad,
Mot dem hon vändes, glad och huldt förfärad!
På löje följde rodnad i minuten,
Och löjet brann i rodnaden förklaradt,
I löjet rodnan, ljuft om kinden gjuten,
Der lust och blygsel sina färgor parat.
Se’n med en röst, så ömt i toner bruten,
Att ingen annan der sin dygd bevarat:
”O sälla Män,” hon söng, ”dem Ödet sänder,
”Att nalkas dessa helga fridens stränder!
”Här möter Jordens gräns; ej här förbiden
”Dess glömda qval; ty här den tjusning stundar,
”Som famnade engång, i Gyllne Tiden,
”Fornverldens folk i deras: fria lundar.
”Afväpnen Er de vilda krigets smiden, —
”En ljufligare kamp man här! begrundar, —
PT denna skuggan dem åt Lugnet vigen:
”Här Amors fana svärjes blott i krigen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
