Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
30
Man tror — så konsten med det Vilda Blatdas -—
Den
Att blott Naturn dess prakt och lägen skapat,
Och, road att engång med konst förblandas,
Sin efteraperska sjelf efterapat.
Sjelf Luften genom Féns förmåga andas;
Den luft, som hennes dungar blomsterskapat:
Med evig blomma, evig frukten varar,
Och knoppning sig med mognad sammanparar.
samma stam, och samma gröna krona,
Ett nyfödt fikon med ett åldradt mänger.
På samma gren, i gyllne klädebona,
Ett mognadt äpple vid ett förkarönt hänger.
Att snart med yppig ståt på kullen throna,
Den vridna rankan sig mot solen tränger:
Här bär hon drufvan, än i blomman bitter;
Der, nektartung, en annan flamröd sitter:
En vingad Chör ur lunden ljuft förklarar
Sin lust, och brunstigt sångens täifling klingar.
Huldt susar vinden; löfvens sorl besvarar
Och böljans klang, dess svängda balsamvingar.
När chören tystnar, högt sefiren svarar;
När chören sjunger, sakta fram han svingar.
Af öde eller konst, - den Vind, som hviftary,
Chor-vis den gälla sången ljudligt skiftar.
En Fågel sänks, hvars granna fjädrar delar
En skiftrik färg, och näbben purprad/’blänker:
Sin tungas skall med konst han så fördelar,
Att rösten honom menskostämma skänker.
Den vanda munnen sköna toner spelar,
Att hörarn, bänryckt, blott på under tänker.
Hans bröder tiga vid hans ljud, att lyssna;
Och vädreas hviskningar i ethern tystna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
