Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
82
Med hennes halsduk leker ljumma vinden;
; Som sidenhåret, fläktande, förbistrar:
Hon trånar; bleknande, på glödda kinden;
Kring svettens hulda perlor vestan flistrar:
Tik månans blick i dammen under linden,
$å Hennes, smältande och lysten, gnistrar. ’
Hon lutar sig; på hennes knän fördröjer
Han mjukt det anlet, han mot hennes. höjer.
Och ifrigt mättande ett girigt öga
Meéd hennes äsyn, han förtärs och brinner.
På ögon, läppar, söta kyssar snöga
"Från Fén, söm nedböjd deras nektar finner:
Vid hvarje kyss, han suckar så, att föga
Det fela syns, att sjiäln i hennes svinner,
Att ur hans tömda barm i hennes vandra.
Fördoldt bespejä dem de begge Andra.
En sällsam håfva röjs vid Älskarns sida,
En skär kriståll, som spred en spegels strimmar;
Nu, vigd i Amors tjenst, framför den Frida
Han håller "den i hennes prydningstimma.
Med tända blickar han, och hon med blida,
Se samma förm i skilda former glimma:
I glaset hon sin gudaskönhet preglar;
Han sig i hennes ljusa ögon speglar.
Hon herrskar stolt, och dock med stolthet lydes:
Dem ömsesidigt vunna äror hugna.
: ”O, vänd till mig,” (så riddarns trånad tydes)
”Den engelblick, hvarmed du lugn kan lugna!
”Hvad bild mer klar väl af din fägring prydes;
”An denna själ, af evig brand betvungna?
”Mer sant, än din kristall din bildning målar,
YMitt bröst dess alla under återstrålar!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
