Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
83
”O,-då du mig försmår, - om du var mäktig
”Att skönja de behag, ditt anlet mänger:
”Din blick, af denna längtan evigt drägtig;
”Säll’ i sig sjelf, ej skulle smäkta länger.
”En spegel skillrar ej en bild, så präktig;
”Ett ringa glas ett paradis ej stänger.
”I Himlen spegla dig; i dess demanter
”Du blott kan se din fägrings amaranter!”?
Armida ler; likväl hon ej fördröjer
Sin klädsels omsorg, och sin sköna möda:
Hon flätar först sitt hår, och återböjer
I skick de lockar, som kring brösten flöda;
Sen ringlar det, och på dess böljor höjer
Buketter, som likt gullemaljer glöda;
Och sist den brutna rosen sammangjuter
Med barmens liljör, och dess slöja sluter.
Påfåglen ej så båld och herrlig blänker,
« Med ögonprydda fjädrars ståt i lunden;
Ej Iris’ så med gull och purpur stänker
Sin daggbegjutna famn, vid gryningsstunden:
Men högsta ögonlust en Gördel skänker,
Som evigt är om gudaväxten bunden.
Kropplösa ting hon här gett kropp; och manat
En smältning fram, den än ’€j någon danat.
Der öm förnekan, harm, som blidkas ville,
; Blyg trånad, ljufva smek, och glada freder;
Smålöjen, hviskningar, ett saligt gille
Af tårar, brutna suckar, kyssta eder:
Allt sådant blandadt var af hennes shille,
Och vid en sakta låga bildadt neder;
Och formadt sist deraf ett féiskt Bälte,
Som etherlätt om medjan sammansmilte.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
