Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KYRKOGÅRDEN.
Elegie.
löna Jord, med saktad andedrägt,
Jag vill ensam vaka med min smärta;
Och kanske, när jag mot mull’n är sträckt,
. Laura väcks vid stormen af mitt hjerta.
O! det bäfvar mot din barm , som mild
Höjer sig och lifvet uppenbarar.
Kanske hon i sömnen ser ’min bild
» Och min röst, som darrar, tyst besvarar.
Nej! hon står vid aftonrodnans port,
Och dess klädnad vesterns skyar målar,
Och det goda, som hon tänkt och gjort»
Samlas för dess syn i spridda strålar.
Ur den bädd, der Laura gömdes, väcks
En förgät-mig-ej af Lauras blickar,
Dem i purpurn ) hvaraf kullen täcks,
Hon, att lugna mig, förgäfves skickar.
Skumt är allt, och månan sig alltmer
Lik ett hopp, som dör. i molnen sänker,
Matt igenom rymdens öknar ler,
Lik den tröst inbildningen oss skänker:
På den hällen, der jag lutat mig;
Strömmar än den bleka, kyska dagen,
Som i mörkrets skuggor blandar sig,
Och af Härjarn blottar anletsdragen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
