Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Z
238
I dén stillhet, der jag ser hans spår,
Sväfva kring mig, likt försvunna vänner,
Flydda timmar af min ålders vär,
Dem jag saknat har och åter känner.
Ack! hvar strimma jag i töknen ser,
Är min Lauras hår, som rörs af vinden ,
Och det gyllne ljus , som flödar ner,
Är ett mattadt skimmer, spridt från kinden.
Ungdomsbröder! gån ur jordens famn,
Fästen kring mitt: hufvud edra kransar;
Blott af Er snart nämnas skall mitt namn,
Och jag flätas in i edra dansar.
Då med helig andakt vill bland Er
Jag en drucken Hymn till natten höja,
Och af stjernorne, som lyssnat ner,
På vårt grus en silfverglans skall dröja,
För att mångfald åt sin allkraft ge,
Leker med sitt fosterbarn naturen,
Och i Lauras kalla stoft kanske
Vaknar än en själ, för himlen buren, ==
Som med Lauras länta ansigtsdrag
Vandrar här en främling från det höga,
Och mot azurns rosor, dem en dag
Hon skall trampa, ser med sorgset öga.
Zz
Om den åldrade; som skådar än
På det fordna Paradiset åter,
Skönja får en huld, en qvinlig vän,
Som hans Laura liknar och begråter;
Skall han tro, att från de sällas sfer,
Från sin fristad, ack! den sköna, lugna,
Rörd hans Laura åter stigit ner,
Att hans nakna, toma lefnad hugnar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
