Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
134
Laurar! vid din grfö jag somnar In;
Lik ett barn på blomster, och du nalkas
Jordisk sann och hviskar: Jag är Din,
Och berör mitt anlete . som svalkas.
I den drägt, de rodnande behag,
Dem jag kysst, då först jag såg min lycka)
Kommer du lik en försvunnen dag,
Som mig vill i rosenfamnen trycka.
Jag af jordens fröjder nog har sett,
Orm, när dödens skymning sänks och tjocknar ;
’ Laura smyger bort, min pannas svett,
Och dess blick besvarar den, som slocknar,
Hon , när jag fulländat har mitt lopp,
Och blott drömmer om de kära namnen, —
Sår, då jag ur slumren väckes opp,
Mild vid grafvens rand och lutar famnen,
Och, när jäs ur kroppens boja löst,
Blott belönas af den goda viljan,
Må ur askan af mitt släckta bröst,
Känslans brunna tempel, födas liljan,
Stänkt af vänners tårar, dem hon än,
När: jag glömts, har i sin kalk förvarat,
Med hvar gryning jag från himmelen
Njuter saknaden, som sig förklarat,
När emot det nya Eden jag
Sväfvar opp på späda kerubsvingar ,
Och af salighet, vid hjertats slag,
Hvarje sträng lik eolsharpans klingar ;
En melodisk klang skall .helsa mig
Från min Lauras, hvilket häfs och glöder;
Och ur skyn ea chorsång närma sig,
Stämd af snart omslutne ungdomsbröder.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
