Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
142
Med samstämda klockor, i gråtande fröjd,
Mitt bjertas harmonika hinner dess. höjd,
Rörd af ett odödeligt hopp.
Och hastigt ur Minnets klarnade flod
Står opp den lycksaliga Ön,
Der Barndomen bor i sin riddaresal:
Och skogen skakar, vid Älskandes qgval,
Sin krona, doftig och grön.
Min Hembygd! — Du helsar, svärmisk och öm,
Som moder, din ensamme son! ;
Du talar med Näckens förtrollande sång,
Och yppar de gycklande Elfvornas gång
Vid klangen af regnbäckens dån.
Än lockiga Hafsfrun, från gungande vass,
Blidt nickar åt gossen och ler; >
Och aftonen , bäddad på björkarnas chor
Kring purprade kullar, ur blånande flor
På fredliga hyddörna ser.
Än skönjer jag , rörd, på din rosiga strand,
I dunklet af vördiga träd,
Den glättiga hvirfveln af Systrarnas dans;
Och binder, på hällen, en prålande krans
, Af rönnbär, dem vinden fällt ned,
Och södnandes from, lik en snöhvit Vestal,
Som kallar till Ljusets altar, —
Går Oskulden fram till försoningens fest,
I bild af min Mor, och vid Sd som prest,
Står smyckad till offret, min Far,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
