Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
253 So
Snårt alltmera de skuggor, som höljt det förflutna, sig
färga
Och det torftiga nu kläds i dess skinande skrud.
Ja! du väcker på nytt förglömda fröjder, som länge
Kring min. enslighet fly öch, när min tacksam-
het rörd
vill sig förklara, förmår den dock ej utsäga sin
fullhet,
Tystnar, men hörs af en Gud, ’och i det Eden,
S som ar
Vunnit pånytt, sig bemäktiga skall ingifvelsens ut.
i tryck
Och den tanka, som då qväfs och försummat. ännu
Minnas och andas den fram i de broderligt flätande
: armar,
Och i den Eviges bok se den besannad och nämd,
Der i diktningen ’re’n af hans skeende Brno Ear
glödde :
Ynglirgen sluten ännu inom sin landtliga däld,
Och att åt sitt ideal en okänd verklighet skänka,
Ville han bjuda sitt lif, ville föraktas och dö.
+ förförd jag, söm förr skall än af det kommandes
G löften
Glädjas och glömma, att snart dragen utaf min
gestalt
Skola förvissna i jorden och i de förtrognares minne,
Och af mig finnas ej mer än en ur stoftet af mitt
Hjerta vuxen förgät-mig-éj, ack! som ej fuktas af
nagons
Stumma saknad , men träds af en "förgätande vän, ’
Sa! min redlige, snart dén hulda, famnande jorden
Moederligt vaggar den Son, HVilLeA hon” amma.
de opp.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
