Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FREDRIK EKMARK. 32)
NAÄNIE
Och när en Bror får skönja den cypressen,
Som öfver mullen lutar sig och sörjer ,
Han rörd en hågkomst af vår ungdom lifvare ’
De stumma natten famnar Sångens son,
En hviskning på hans lutas silfver STIG AS. sne
O kända Skugga! nalkas Du ifrån
Den glada verld, som bortom döden randas?
Det land, der Aningen sitt bleka bloss
Vid Ljusets brunn med stilla bäfvan tänder,
Hvad? uppenbarar det sig än för oss,
Och från sin helgedom ett bådskap sänder?
Ja, goda Skugga! klädd i snöhvit glans,
I grafvens offerdrägt, Du ej förskräcker.
Din röst är len, lik. sommarilens dans,
En junimorgon, då han gräsen väcker:
Din blick är Hespers, då han mystisk står
I fönstret af en kyrka återspeglad,
Din bildning strålar af en evig vår,
Och bär på pannan lifvets stämpel preglad,
WVälan! träd fram , belyst af månans gråt,
Som systerligt på jordens svepning svallar,
Och i den helga vinternattens ståt
Min luta hör, som öfver grafven skallar.
Du ofta lyssnat, sympatetiskt rörd,
Till den bekanta sängmöns fantasier:
Gif mig en vink; att hon af Dig är hörd,
Och mins dess suck bland sferers’ symfonier!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
