Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
207
- Bland hästtämjande Troer, då kringom Troja de stridde.
Så man säger en gång, och din smärtande saknad för-
nyas
Af en sen som ifrån slafveri dig kunnat ’befria.
Men afliden betäcke mig förr uppkastad er jordhög,
Än jag förnimmer ditt jemmerrop, då du mnesligen
bortförst
Så sagdt, sträckte mot barnet sin famn den blän-
kande Hektor.
Men tillbaka mot skötet af skönomgördlade, tärnan
Böjde sig, skrikande, barnet, förskräckt för sin vän-
lige fader,
Fraktande kopparens glans och den ’hästmanyfviga
busken,
j Hvilken det såg från hjelmupphöjningen fladdrande
| rysligt.
Häråt log den Vänlige fadern och vördiga modern:
Strax sin hjelm af hufvudet tog den blänkande Hektor,
Och den vidt kringglänsande ned på marken han’satte.
Nu, då han kysst sin älskade son och på händerna
; gungat, 4
önaniepande Zeus och de öfrige Gudar han sade:
Zeus och J öfrige Gudar o gifven att denne mir”
son må
En gång varda som jag utmärkt bland FTroiska folket,
Varda så modig och stark, och Ilios mäktigt beherrska,
Att man må säga en sängs långt öfvergår han sin
fader,
Då från striden han kommer och hembär blodiga byten
Af besegrade män, och modren må fröjdas i själen!
Så sagdt, nu i den älskade makans armar han lade
Barnet, hvilket mot välluktdoftande skötet hon tryckte,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
