Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
295
Ritogar stod som af thordön rörd; han stod och
hans häst stod,
Liksom på klippornas brant uppstapplad, en hjelte af ’
: sr malm står.
Men när han hemsk -uppvaknat ur dvalan, och harm
och förbistring
Äntligen löst hans förstelnade själ, med gnistrande
klinga
Hotade han ’sitt knotande folk; sen, tyglarna slappa,
Flög han i störtande lopp i Sarmaternas tjockaste hopar.
Skräck och förvirring och död öfverallt utbredande, —
sä strömmen :
Lik, som sväller af smältande snö från tusende fjällar,—
Rasade han bland de vikande skarorna. Krossade ,
É slagna, :
Fläktades de från hvarann, likt agnar, som dammas:
af skofveln. 6
Öde var snart det rum, der Ritogar stod; blott ur
; fjerran
Djerfdes de nu anfalla den tappre. Från tusende
é bågar
Störtade dödar på Segraren ned. Hans gångare sönk
Te n. N
Sjelf sönk stelnad af svett, af blod, och af blödande
: stoftmoln ,
Kufvad af hämdens storm i förbund med kärlekens
; välde ,"
Ritogar ned på sitt svigtande knä. På den fallne på,
engang ’
Stupade tusen. Dock Ritogar skrek: ”Den Rygiske
Uifven re
Skall han fångas af Krakows hundar?” De tynande
; krafter
Samlande nu, han fattade fästet och störtade djupt
S med"
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
