Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
296
Utsträckt arm sitt blödande svärd i hjertat,; att doft
: ljöd
Bröstet af kopparharnesk beklädt och dånande skalf
sjelf
Jörden under den mäktiges fall. Hans bristande ögon
Vredgades än, än yredgades munn” och de sprittande
läppar.
Vittnen ’deraf, betagpe af skräck nu Lecherne
stodo;
Dock de Ryger änmer. Den trogne boende Gut-
hard
Sprängde sin boja, från väktarna sprang, och. Rygg
na upphann.
”Slafvar!”. ropade han, ”I fega, J gläfsande’ hundar,
Girige röfvare! tappre i sände tappre hos qvinnor!
Pöda kadaver i strid! min vän, min konung är fallen!
Nej, för de tusende föll han ej, ej för de gläfsande
: hundar,
Som mot honom ha grinat.’ Fan föll för sig sjelf;
och I dröjen, -
Att er. hämna’ och tvätta, med blod den eviga nesan!
Ej allt vatten i Bält, ej alla de vågor i Syndet
Kunna er eviga fläck aftvå. Från ben och till barn-
barn
Följer den outplänligt er städs. Ej att denna för-
; blekna, ör
Mäktar er tröttaste svett, eller fiendens rödaste hjert-
PORET COR ; blod!”
X
Då han med så hjertsär ande ord bestr affat de Ryger,
Sprungo de tände af sjudande blygd, och stungne af
härmdens
Vilda SG med förfärliga. skrän i Lechernas skaror.
Het var striden och het var dagen. Sin strålande båge
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
