Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
297
Hade re’n solen bestigit. Ännu fortvarade striden. .
Grymmare blef den alltmer. I skum af skummande
; blodhaf
Reste sig berg af rykande lik. Sin gyllene tissel
Hade re’n solen sänkt. Ännu fortvarade striden,
Än krigskämparnes slagtning och fall, än jubel och
UR - NER " mordskri.
Ren brann aftonens gull. Ren tågade gamar och
; örnar
Långsamt, kraxande lystet omkring, likt vandfgande
i stormmoln.
Skördade voro numer de Rygiska skarorna, liksom
Sädesfältet, som svigtar ark vaggande ax; men en storm
kom
Nattligt; och morgonen gryr : nu åkermannen bekymrad
Skyndar sig ut, ser änsslig omkring sig och finner ej
; stället S 3
Mer, der hans gröda stått; Så de Ryger. Från Him-
melens anlet ;
Voro de sopade bort, förödda från jorden, för Odens
Hamdsvärd störtade och sår sin feghets slappande
känsla.
Men mellertid nu natten försönk från den "dag:
; giga himlen,
Önskad utaf de flyende Rygernes mattade skaror,
Längtad jemväl af Segrarnes morduttröttade skaror;
Smäktad med suckar och gråt af den ädla förstinnanr
af Krakow.
Ack nu var "hon allen med: sin smärta. ’ Nu höll hon
4 tillbaka | SA
Sina tårar ej mer. I en bugtaf den ensliga stranden
Satt Kon förlorad, och brast i snyftande klagan. Och
månan S
Speglade sig i dess glänsande tärar:s ”Så är du då fallen;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
