Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RM
333
>
Snart lifvets dag försvinner;
Snart barmen mer ej svallar
Af Eros” lågor, som med lifvet släckas.
Din läpp mot min ej brinner,
Och ej din längtan kallar
Min djerfva hand, att under slöjan sträckas.
Vi då ej mera. räckas
Af Eros, som oss lemnar
Med blixtrande pokalen:
Och i den stilla dalen
Ej döden någon vällust åt oss ämnar:
Ej cittran der skall spela,
Blott korset, och den sorgsna filomela”
Då skall ej lifvets åder
Mer spritta af sin värma,
Och hjertat ej af friska lågor sjuda.
Ibland, då natten råder,
Skall skuggan endast härma
Sitt fordna lif, och sig i glans beskruda:
Och älskaren skall bjuda
Sin älskarinna kära,
Bland andarna till dansen;
Och bleka bröllopskransen
Med kalla händer åt sin vän förära:
Och-gå med steg, som knarra ,
Till grafvens bädd, der månans strålar darra.
Då sist ett ljud oss väcker,
Af englar, som basuna
Och kalla de utvalda ur sin dvala:
Försonarn äfven bräcker
Vår mossbelupna runa,
"Och vill med frid till våra hjertan tala.
Oss Anden skall hugsvala,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
