Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
>
30
40
359
4,
ad höljer sin kind Aurora i moln och för-
vägrar
ga för dagen bort nattens förmörkande spann.
SI som morgonens stjerna din själ förkunnade
: ; dagen,
Men i förklarad gestalv gick till en ljusare
verld ;
Der, med en oförgängelig krans af grönskande
lager
Rikt dig Novalis bekrönt, och i din bäfvande
hand :
Temnar dig Schiller en silfvertheorb, som med evig
förtjusning
Tyder i rik harmoni hjertats fördolda musik.
Själens vigtiga värf undgå den frätande tiden,
Evigt som den bestå Skaldens gudomliga verk.
Djupt i förgängelsens famn IZomeros försunkit: men
Döden,
Härjande allt, likväl skonat hans ädlaste lif.
Ej med förtrollande kraft Orphevs från lifvade:
bergen
Kallar till sällsam dans lyssnande almarna ner,
Men af hans lyra en efterklang förtjusar vårt öra
Och af tiden. fördröjd själen försmälter ännu.
Så skall ock L au ras namn med Sigvarths,;
Hilmas förvaras,
Och åt sin unga Skald Cypris ambrosia ge:
Och om ett nattligt sekel engång i skuggan för-
glömmer ;
Ära den svan, hvars sång klingat på vågen så ’
mild,
Skall i en mera tacksam tid han gå, som en Phenix,
Ur sitt förbrända grus ny och förherrligad opp!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
