Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Den blinda trons logik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
medvetandet knuffats och armbågats med de gamla
minnena om plats så långt som dess kraft förmår,
aflagrar det sig slutligen i sin tur som minne.
Hela denna rörelse i medvetandet öfvar i mån
af sin kraft reflexverkan på våra sofvande sinnen —
framkallar intryck af bild — bilderna föda tankar
— tankarne handlingar — hörda ord, alstrar hvad vi i
dagligt tal kalla en dröm. Och sist i denna dröm
kommer så det nya intrycket som det sista minnet.
Och när vi vakna veta vi att intrycket var det
första och vi minnas att det kom oss sist till handa.
Vi minnas det både som orsak och verkan.
Vårt vakna medvetande räknar det som orsak
emedan det kom först i handling.
Vårt sofvande medvetande kallar det verkan
emedan det kom sist till minnet.
Men vi fatta det ej. Ty vi veta ej att i förhållande
till vårt medvetande är orsak och verkan samma
sak. Det yttre intrycket är orsak och verkan alltefter
ifrån hvilken sida vi se det.
Och vi känna ej ännu vår egen tvetydighet.
Hvad som är precis samma sak blir för oss rent
motsatta begrepp emedan vi ännu ej fatta dess olika
lägen på ömse sidor om denna vår tvetydighet ej fatta
att vi endast se det från olika synpunkter.
Och dock är tankeprocessen i vaket tillstånd precis
densamma.
En stöt — „ett infall“ — och våra minnen äro
i rörelse, gifva oss tankar, idéer, bilder, visioner i
brokigt virrvarr, till dess rörelsen småningom aftager
och endast intrycket har aflagrat sig som ett sista
minne i medvetandet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
