Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Vanitas
- I. En altartafla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
I.
En altartafla.
Utanför skolan blef han stående ensam och
dyster, medan kamraterna tågade i väg, i glada flockar
under skratt och skämt.
Några af lärarens ord återklingade ännu i hans öra.
— De kunde vara glada — hade han sagt —
att få sin uppfostran här i Weimar, der så många
store män lefvat och verkat och blifvit begrafna! —
Att de ej blifvit födda der talade han ej om.
Men han hade sagt något om vishetens vagga och
minnenas helgedom, och — —
Mera kom Martin ej ihåg. Och han orkade ej
tänka på alltsammans — af hvad han hade hört
vågade endast en oredig ramsa af ord af och an i
minnet, utan allt sammanhang. —
Så hade det varit med honom igen i dag — han
hade suttit der på skolbänken och ej kunnat följa med.
Frågor och svar hade surrat oredigt i hans öron,
utan att han lyckades fånga en enda af dem. Det
var som att snappa efter flugor i drömmen.
— Så kunde det ej få gå längre! — Han vore
tvungen att arbeta sig ut ur dåsigheten — ta’
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 15:10:44 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/phripper/0036.html
