Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. En altartafla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
krafterna samman, — få erkännande och bättre humör!
Bättre humör framför allt! —
Han såg efter de andra.
En lång rad af brokiga mössor böljade fram nere
på aqvedukten, ormade in i en gata på andra sidan
och försvann.
— Det lönade sig nog inte att försöka! Han
kunde ändå aldrig bli’ glad som de.
Nära på hade han lyckats — men så var olyckan
åter öfver honom, och dubbelt starkare!
— Och nu stod han der igen!
— — — — — — — — — — — — — — — —
Han vek af till venster, gick förbi museet, utför
sluttningen till dalgången och kom in på en smal
krokig gata i gamla staden. Utan att se, eller uppfatta
något som han såg följde han gatans slingringar —
kom fram förbi stadskyrkan, med Herders staty framför
— ock gick vidare, långsamt släpande och
med sänkt blick.
Vakten skrek „rraus!“ när han kom fram till
slottet, — mekaniskt lyftade han hatten, som alla
andra, för en äldre civilklädd herre, som kom förbi. —
Fötterna rörde sig af gammal vana, förde honom
i samma riktning som så många gånger förut — ned
på bron öfver Ilm, — ned genom en trappa i ena
bropelaren.
Och så stod han slutligen i parken — Göthes
skapelse — och andades litet friare.
Källorna sorlade döfvande — solljuset blänkte
och bländade mellan den späda ljusa grönskan —
ringlade ned för de grå trädstammarne och flöt ut öfver
sandgången i ett lekfullt dallrande. Löfverket födde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
