- Project Runeberg -  "The Ripper" (uppskäraren) /
37

(1892) [MARC] Author: Adolf Paul
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. En altartafla

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

det endast små oroliga skuggungar ännu, hvilka
kilade som råttor af och an öfver marken.

Det qvittrade och lefde i hvar buske, luften var
fylld af vårfröjd och friskhet och en och annan
pojkaktig vindil for alltemellanåt in i trädkronorna, och
skakade om grenarne, så att en gammal qvist från i fjol flög
midt in i lawntennisspelet, — den blåste de unga
flickorna i ansigtet, rufsade till håret för dem och kastade
dam i ögonen på deras beundrande motspelare, så att
de slogo falskt och bollen flög långt in i buskarne.

Ett par unga flickor löste sig ifrån den
skrattande gruppen och kommo långsamt gående emot
honom — den ena såg så underligt på honom, — han
hade mött henne ofta i Schillerstrasse.

Men han slog ned ögonen — kände en brännande
hetta i ansigtet — det började rycka förläget omkring
munnen. — Plötsligt tog han af en sidoväg, helt skyggt.
Han vågade ej möta dem. —

— Skrattet ifrån 1awn-tennisspelarne trängde
helt störande in i hans dåsighet, — solskenet irriterade
ögonen och fogelqvittret gjorde honom nervös.

Han såg allt, som genom en dimma — hörde
allt som en enda obestämd blandning af ljud — hade
ej energi nog att fatta, utan kände en hätsk
opposition mot alla intryck, som trängde sig inpå honom
och ville väcka hans sofvande jag. Allt inom honom
var en enda ständigt växande disharmoni — ett
tättspunnet nät af motsatta önskningar, hvilket höll honom
fången i oöfvervinnerlig maktlöshet.

Han kände sig så olycklig, som aldrig förr — så
ensam och omöjlig, och i ett plötsligt utbrott af
djupaste förtviflan kastade han sig framstupa i gräset,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:10:44 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/phripper/0038.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free