Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. En altartafla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Som på långt afstånd — ur en dröm hörde han
prestens djupa stämma vibrerande framsäga heliga
ord — —
Han hörde ej hvad han sade — brydde sig ej
om att fatta det. Men det kom snygande öfver honom
en hittills oanad känsla af lugn — det stridiga
virrvarret inom honom jemnades ut, flöt samman i ett enda
mångfärgadt halfdunkel — enades i helig bäfvan
inför det upphöjda.
— Derför hade han känt sig så främmande och
förtviflad derute i det lekande lifvet, emedan hans
ande hade sitt rätta hem här — i det mystiska —
här, dit gammal och ung, hög och låg kommo för att
knäböja! — —
Välsignelsens ord förklingade och förtrollningen
bröts.
Det blef så varmt inom honom — han andades
med ens lätt och fritt — hänförelsen pressade fram
tårar i hans ögon. Och när orgeln började spela
jublade det med inom honom en hel kör af glädjehymner
och han sjönk ned på sina knän ensam borta i sin
vrå och bad länge — hvad visste han ej, hvarken
före eller efteråt.
När han lyftade hufvudet var kyrkan tom.
Endast den andliges mörka gestalt stod der ännu i ensam
andakt med hufvudet böjdt inför Kristus på korset, —
stod der tyst och stum, som en vägvisare i en ödemark.
Martin gick fram till honom. Han darrade något
inför prestens förvånade blick — men fattade mod.
Med sänkta ögon stammade han så fram sin bikt —
bekände för den andlige sin stora ungdomssynd och
bad honom om hjelp.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
