Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Skuggspel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Det var en lördag afton. — —
Aptekaren förklarade i förbigående att i qväll
kunde han ej stanna qvar längre än till nio. Han
hade lofvat sitt biträde att få gå ut då! Och någon
måste alltid vara på apoteket!
— Han gaf Gretchen en hastig blick och fick en
omärklig nick till svar. Men när han vände ryggen
till gjorde hon en liten grimas, och sände studenten
en öm blick.
— Doktorn blickade i sin tur öfver till henne —
så melankoliskt. Melankoliskt blickade hon tillbaka
och gaf honom ett hoppfullt leende. Det leendet —
det leendet — det kände doktorn så väl!
Han trodde helt plötsligt att han också gjorde
bäst i att gå hem tidigt i qväll! Han mådde inte
riktigt bra — han — borde se igenom sina recepter. —
Studenten fick en ännu ömmare blick bakom
doktorns rygg. —
Så gjorde sig pastorn mobil.
— Han upphörde att stirra dystert framför sig,
upphof sin röst och började berätta.
— Han hade ingifvelser — en ny källa hade
sprungit upp i hans bröst — hans obetydliga person
hade haft besök af diktens heliga guddom. —
— Ja — han hade tagit med sig det sista —
han ville så gerna höra de andras omdöme! —
De andra jublade.
Pastorn tog fram ett tättskrifvet ark ur sin
bröstficka, vek upp det — stal sig en styrkande blick af
Gretchen och skanderade så på flytande hexameter ett
epos om kärleken
„„Till henne.”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
