Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Skuggspel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
En skallande applåd gaf honom bevis på
vännernas vänskapsfulla öfverseende.
Pastorn tackade något förlägen.
— Han förtjänade det ej — han toge sig
friheten adressera hyllningen till värdigare person! —
Han öfverlenmade papperet till Gretchen med en
gest, som delade han ut ett, skolbetyg, men med en
blick innehållande så mycken outsäglig kärlek, att den
nyss skanderade alldeles förbleknade i bredd dermed.
Så underhöll han ett hviskande samtal med henne,
inhöstade en riklig skörd af koketta ögonkast och
instämmande nickar. Slutligen vågade han en
handtryckning — en lång vältalig en, — skådade så än en gång
djupt in genom hennes själs butikfönster, och gick,
utan att ens tänka på sina medtäilare eller säga adjö
åt dem.
Gretchen såg så tankfull ut — ända tills dörren
slog igen om honom. Då gaf hon sin student en blick
— åh hvad för en blick! Och denne var alls ej
svartsjuk på den gode pastorn längre.
— Doktorn trodde han skulle gå nu, reste sig,
gick fram och skakade hand med den sköna, kviskade
henne ett klockslag i örat och försvann.
De båda andra undrade hvem af dem som först
skulle gå.
Studenten beställde en hel liter till.
Då blef aptekaren orolig — såg ett par gånger
efter hvad klockan var — beklagade sitt arma
biträde som han så sällan kunde ge ledigt åt, och bad
slutligen studenten ej taga illa upp, — men nu finge
han lof att gå.
Också han gjorde sin krokväg förbi Gretchen —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
