Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Skuggspel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
också han hviskade med henne. — Hon hviskade
honom doktorns klockslag i örat och han gick så säll.
Ändtligen voro de ensamma.
Hon kunde gerna få stänga, sade hon åt värden
det kommer ändå ingen gäst mer. — Så räknade hon
upp kassan åt honom.
Studenten sade åt värden att han skulle följa
henne till hennes port.
— Vägarne voro så osäkra! —
Värden såg ej ut som om han trodde det om
vägarne.
Det blef hon som följde studenten.
— En lång allé ledde från byn öfver öppna
fältet bort till den farm der han bodde.
Det var det herrligaste månsken.
Popplarne kastade långa sneda skuggor ut öfver
fältet — kastanjen midt i allen bredde ut en skugga
stor som ett sagans kungarike.
Två korta skuggor, ömt förenade gledo i sakta
mak fram öfver de andra.
En annan större kom der långt borta skridande
emot dem.
De båda försvunno plötsligt i kastanjeskuggan.
„Det är pastorn!" hviskade Gretchen.
Han var redan så nära att de hörde honom.
Med höjdt hufvud och blicken riktad på månen
skred han värdigt vägen fram. Den stora slokhatten
låg ömt pressad till hans bröst — högra handen for
alltemellanåt genom de fladdrande lockarne — eller
gjorde öfvertygande gester åt alla håll.
Och han deklamerade med vibrerande stämma en
hel orkan af glödande kärlekseder ut i toma luften.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
