Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Varde ljus!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Ty, är här någon af de tviflares ull, så tviflar
han i alla fall. Och de som tro äro ju redan dina.
De ha ju ej med förståndet att göra. Och om det vill
jag nu tala. — En ny saga om förståndet.“
Det gled ett högtidligt alvar öfver hans ansigte
och han började:
— „I begynnelsen skapade Gud himmel och jord.
Och jorden var öde och tom, mörker var öfver
djupen och Guds ande sväfvade öfver vattnen.
Och Herren sade: „Varde ljus!" —
Men det vardt icke ljus.
Bedårad af mörkrets djupögda döttrar hvilade
ljusets ande behagligt i mjuka armar.
Hvilade — fången.
Och det vardt icke ljus. —
Då vredgades Herren och sade:
— „Till kamp skapade jag dig emot mörkret, —
hata det bjöd jag dig!“
Och du — älskade!
Döda dess makt bjöd jag dig — men du lät den
betvinga dig! —
Så må du då vara dess slaf!
Må du evigt kämpa för frihet — och vinna
mörker, endast mörker! —
För evigt vill jag binda dig, fängsla dig vid
stoftet — kedja dig vid dess mörkaste gåta.
Vare så ditt straff." —
Sade Herren — och menniskan kom till, —
hennes dubbellif började.
Ljuses i sitt inre visste hon ej af, — hon hade
ögon, men kunde ej se, — öron, men kunde ej höra.
Hon sökte sig fram genom mörkrets ödemarker.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
