Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Varde ljus!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Mörkrets äldsta ook skönaste dotter — tillfället —
kände medlidande gick framför henne ock visade väg.
Men kon såg ej — utan föll gång på gång ock
skadade sig svårt.
Ty hon hade ögon, men såg icke, — öron,
men kunde icke höra. Likt ofullgångna foster
slumrade alla hennes själsförmögenheter — — —
Men alltid när hon föll, vidrörde tillfället någon
af dessa slumrande, så att den ryckte till och började
lefva.
Och menniskan började se — såg tillfället —
lärde sig begagna dess anvisningar — föll mindre ofta.
Hon började förstå dess makt — och med ens trodde
hon sig herre öfver det.
Hon trodde sig fri — kände ljuset inom sig —
såg mörkret.
Ock stolt medveten om sin kraft ropade hon ut
genom det ett skallande:
„Varde ljus!“ —
Men det vardt icke ljus! —
— — — — — — — — — — — — — — —
Det vardt icke ljus — icke ännu. Och derför
sitta ni nu här alla i mörkret, och kunna icke se edert
lif — våga endast drömma om kunskapens frukt, ock
kläda så edra drömmar i fikonalöf!
Och tusende af år äro dock förrunna sedan
han, den ljusaste af eder bjöd sitt „ varde ljus!"
— När skola ni ändtligen upphöra att drömma —
när skola ni väl lära eder se — ni kristna blinda
menniskor!“
— — — — — — — — — —
Han sprang ned ifrån tribunen och gick med
raska steg genom mängden fram emot dörren.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
