Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
minimum därav. Edgar Wallaces produktion, som
enligt min åsikt representerar de yttersta
konsekvenserna av den amerikanska förbrytarfilmens inflytande
på litteraturen, saknar sålunda fullständigt varje
tankeinnehåll och grundar sig uteslutande på en rent
akrobatiskt uppbyggd handling, d. v. s. en rad
spänningsmoment, vilka oavbrutet urladdas i varandra.
Här kan en till synes dräpande invändning
göras, en invändning som det emellertid inte bereder
några svårigheter att returnera: Wallaces böcker
lämpa sig inte som filmscenarier.
Mystifikations momentet, som i så hög grad
förekommer hos alla detektivromaner, är för filmen
fullständigt främmande och kan således inte
överföras på dess område. Filmen tillåter inga
gissningar och tvetydigheter. Emellertid behöva vi
bara underkasta kompositionen hos en
detektivroman en ytlig formell granskning för att
upptäcka att saken ingalunda är så farlig som den
ser ut. Mystifikationsmomentet består i själva verket
bara i ett rent schematiskt tilltrasslande av intrigen
och ett likadant vilseledande av läsarens associationer.
Edgar Wallace är den kanske mest genialiske
konstruktören av dylika mystifikationsschemata, enligt
vilka han huller om buller kastar om bilderna hos ett
regelrätt filmsccnarium och därigenom uppnår en
ytterligare spänningsintensitet. Hos filmen erhålles
detta genom en successiv anhopning av
handlingsmoment, hos detektivromanen måste den bristande
intensitet, som ju alltid finns hos det skrivna ordet i
jämnbredd med den visuella bilden, ytterligare förstärkas.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
