Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Filmstjärnan behövde sålunda inte vara en god
skådespelare. Det var tillräckligt att hon var stjärna.
Omsvängningen kom först när tyskarna hittade på det
olycksaliga tragiska slutet, som med ett slag
tillintetgjorde det moraliska patos, som hittills varit filmens
främsta inkomstkälla. Situationen blev med ens
oerhört komplicerad. Det var ju otänkbart att hjälten,
halvguden skulle nödgas dö under den sista akten, eller
hjältinnan gå miste om sitt miljonparti. Ingen
människa ville se en sådan film. Hellre då slopa
hjälten helt och hållet och hitta på en ny typ, som
kunde dö eller föda oäkta barn, utan att publikens tro på
det godas seger därigenom skulle bli rubbad.
— Skapa en ny filmskådespelartyp, som kunde dö
eller föda oäkta barn. — Det var inte alls så enkelt.
Ty typen måste vara populär. — Och efter många om
och men beslöt man att tillgripa en utväg: skapa flere
typer, lika många som det fanns människosorter;
rödhåriga, hurtiga, elaka, lungsiktiga och fattiga. Och
som uppsyningsman över detta blandade sällskap satte
man regissören för att det inte skulle gå alltför häftigt
till.
Idén visade sig vara räntabel. Ty filmstjärnan
hade jämsides med alla sina idealiska egenskaper en,
likaså idealisk, men det oaktat en smula tröttande: den var
stereotyp. Publiken hade därför ingenting emot litet
omväxling. Och det var onekligen pikant att se den
vanliga människan på gott och ont intaga de fallna
gudarnas tron på den vita duken.
— Till troner, t. o. m. kuilstjälpta, finns det alltid
kandidater, vilka i sitt sinne räkna med möjlighe-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
