Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ren härvid uppkommande associationerna måste
däremot hava en enhetlig grundton.
Denna enhetliga instrumentering hos
associationerna (både visuella och fonetiska), bildar den formella
förutsättningen för varje dikt av verkligt poetisk halt.
Den innebär en begränsning (eller övervinnelse) av
materialet i motsats till den vanliga prosan, där det
uppträder oordnat (icke-övervunnet). Härav framgår
att inte på långt när varje förbluffande och ny bild i
ett givet fall får betraktas som poetiskt användbar. I
princip har den visserligen alltid alla härtill
nödvändiga egenskaper, men den måste vara strängt anpassad
till diktens övriga beståndsdelar. Jag påpekar detta
särskilt för att undvika den eventuella
missuppfattningen att ovanstående lag möjligen kunde användas
som ett patenterat recept på huru man skall fabricera
modernistiska dikter. Den uttrycker bara vissa
allmänna egenskaper hos våra dagars poesi, egenskaper,
vilka på den mekaniska efterapningens väg aldrig
kommer att leda till annat än sin egen motsats: banalitet
och associativ splittring.
— I belysning av ovanformulerade sats kan det
vara av intresse att beröra två av vår modernistiska dikts
mest utbasunade egenskaper: rimlösheten och
radindelningen.
Den förra är en företeelse av långt mindre
betydelse än vad som blivit tillmätt den. Principiellt
strider rimmet ingalunda mot den modernistiska diktens
natur. Sålunda använder sig Wladimir Majakovskij
därav på samma sätt som av den poetiska bilden. Han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
