Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
rimmar ord med så oväntat kontrasterande betydelse
som möjligt och uppnår därigenom samma omedelbara
nyhetsverkan. Emellertid lämpar sig det svenska
språket inte alls för dylika »förbluffande» rim, och varje
försök i den riktningen leder till ohjälplig banalitet
och upprepning. Därav vår modernistiska dikts
rim-löshet.
Radindelningen åter utgör någotslags
(typografiskt) betonande och understreckande av de skilda
bildernas och föreställningarnas kontrastverkan eller
betydelse i förhållande till varandra. Den är således allt
annat än godtycklig, fastän självfallet i mycket hög
grad betingad av diktarens individualitet och diktens
tema. Den torde utan vidare kunna ställas i samband
med den poetiska bildens utpräglat visuella (icke
fonetiska) karaktär, som förresten återfinnes som ett
genomgående drag hos all poesi i vår tid. Vi
uppfattar dikten lika mycket med ögat som med känslan
och örat, eller som Rabbe Enckell mycket träffande
sagt: »den modernistiska dikten talar omedelbart både
till syn och känsla».
— Mot denna artikel kommer säkert mycket grava
beskyllningar att riktas, dikterade såväl av den
litterära fördomen som av den objektiva kritiken.
Beträffande den förra är det ju klart att en dylik
»profane-rande» terminologi, som underordnar alla poetiska
begrepp ordet: »ny», måste framkalla opposition hos
dyr-kama av de svamliga slagorden: »djup», »äkta»,
»sann», etc. Den senare åter kommer att beskylla mig
för grov ensidighet i mitt påstående att materialet till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
