Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ensstämmelse mellan stilens förenkling oeh
skildringens verklighetstrogenhet.
För att ytterligare belysa detta kan det vara av
intresse att göra en jämförelse mellan »Im Westen
nichfs Neues» och en krigsroman från förra årtiondet.
Bland de otaliga agitatoriska och journalistiska verken
från denna tid finnas även sådana av verklig
konstnärlig halt. vilka bilda ett förträffligt
jämförelsematerial. Ett sådant är Henri Barbusses »Le feu», som
även ur kompositionssynpunkt har flere drag
gemensamma med »Im Westen nichts Neues».
Det som man genast fäster sig vid under
genomläsandet av »Le feu’s» sidor, är den litterära tradition,
som Barbusse rest sig emot, men som han det oaktat
inte lyckas frigöra sig ifrån. Kriget föresvävar
honom i en långt mera komplicerad form än vad det i
själva verket har för genomsnittssoldaten. Barbusse
är impressionist. Han känner icke endast en yttre,
animalisk skräck för förintelsen, utan sammankopplar
denna även med sina inre uppleverser, vilka han
försöker ge en symbolisk, litterär form. Likaså använder
han sig av ett alltför vidlyftigt maskineri. Det ligger
alldeles för mycket lik på »Le feu’s» sidor och man
blir en smula ointresserad av dem i längden. Don
konstnärliga formen brister under tyngden av de
otaliga döda, sårade, deras svordomar och deras fantasier.
Boken verkar därför inte fullt övertygande: sujeten
har pressats in i en form, som den inte lämpar sig för,
medan »Im Westen nichts Neues» just på grund av sin
ohyggliga förenkling förmår framkalla en våldsam
reaktion hos läsaren.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
