Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nen till de fientliga skyttegravarna, emedan också de
därborta äro ens jämlikar i smuts, hopplöshet och
lidanden, och man dödar fienden, icke därför att man
skulle hysa någon antipati mot honom, utan emedan så
skall vara och man blivit van vid det.
— De enda som männen i »Im Westen nichts
Neues» tala illa om, äro alla de, vilka på något sätt stå
utanför massan, som ännu ha sin personliga fysionomi
kvar. Därför hysa de ett djupt hat till flygarna.
På flygarens grav spikas propellern ifrån hans
maskin i stället för korset. Detta är ingen tom gest.
Flygaren har med den okände soldaten ingenting
gemensamt. Han är framför allt en personlighet.
Hans typ härleder sig direkt ifrån krigshjälten
från fordom, med envigekamp och riddarära.
Flygaren duellerar oppe i luften, varifrån skyttegravarna
te sig som suddiga, fortlöpande streek. Han föraktar
dem. Han bryr sig inte ens om att använda sin värja,
maskingeväret gentemot dem, utan fäller vårdslöst ner
bomber, utan att se efter vem de träffa.
Är det härefter kanske underligt att männen i »Im
Westen nichts Neues» hata flygarna? De påminna
dem om deras tidigare liv, när de också hade ett eget
ansikte och ville trotsa världen med det. Och
någonting suddigt och kväljande stiger opp i deras inre; de
sista resterna av det gamla jaget, som för ett ögonblick
flamma opp till ett brännande, yrvaket minne.
Flygaren bär en mask. Den skall skydda hans
ansikte mot luftdraget, men hindrar honom samtidigt
ifrån att visa det. Hans förakt mot massan är också
det bara en mask, som kall och spörjande böjer sig ned
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
