Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
urskuldande, ty hon hade rätat på sig och beslutsamt
stigit upp: — Kom!
Det är inte alltid sagt att man i en restaurang
med dansgolv utan vidare får träda ut på detsamma,
utan att genomgå en likadan assimilationsprocess som
vid inträdet i salen. Ty dansgolvet är åter en värld
för sig, skarpt avgränsad av stolarna oeh iborden
runt omkring, om ock med mindre puritanska lagar
för nyinträdda. Sålunda kan man på dansgolvet taga
sig friheter, vilka äro otillåtna utanför dess
gränser, och vilka i värsta fall alltid kunna urskuldas av
trängseln, det hala golvet, eller vad det nu må vara.
Det är underligt, men man löper på detsanunma
mindre fara att visa sig löjlig än när man sitter vid
sitt bord. Ty de sittande betrakta alltid dem som
dansar med en viss avund, en avund som nedsätter
deras förmåga av kritik och låter dem ha
överseende med sådana i och för sig dödssynder, som att två
par stöta ihop eller damens skoknapp råkar gå opp.
Men som redan sagt: dansgolvet har sina egna
lagar, vilka fordra absolut efterkommande genast från
första steget. Överträdelser straffas ögonblickligen,
och det rent automatiskt; man kommer ur takten eller
trampar damen på tårna. Låt vara att publiken
runtomkring förhåller sig välvillig, desto hänsynslösare
ingriper orkestern och låter saxofonerna skratta ut
en, så man helst ville sjunka under jorden.
Kvintessensen av dessa lagar, vilka egentligen borde finnas
uppspikade på väggen i varenda dansrestaurang, är
att man under det man dansar ovillkorligen måste ha
huvudet tömt på varje slag av tankar eller tankc-
¡2 — Återsken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
