- Project Runeberg -  Återsken /
179

(1932) [MARC] Author: Henry Parland
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

tro, att hon skulle ha dansat särskilt bra eller med
verklig hängivenhet. Hon kom alltid en smula för
nära en, vilket ibland gjorde henne själv förlägen och
kunde bringa henne ur takten. Men hon kunde inte
annorlunda. När vi trätt ut på dansgolvet och hon
lagt sin hand på min axel, trängde sig hennes kropp
rent intuitivt fram mot min, och vi som under alla
dessa dagar varit så fullkomligt avstängda från
vai’-andra, voro plötsligt så handgripligt nära varandra,
att jag med ens gav fan i alla konvenanser oeh
började tala allvar till henne, medan vi dansade och
saxofonerna gjorde sitt yttersta för att påskynda den
obligatoriska hjärnuppmjukningen. Följderna läto inte
vänta på sig. Vi stötte mot ett par, studsade mot ett
annat, och jag såg Amys huvud lyfta sig emot mig
ur virrvarret av armar, ryggar och halsar kring oss,
med ett uttryck som tillräckligt klart uttryckte ett
befallande: tig. Men berusad av den plötsliga
närheten till henne, lutade jag mig ner mot henne och
sade: Jag har ännu inte bett dig om förlåtelse för

den gången, du vet. Men det var inte alls så farligt
menat, kära Amy. Om du inte vill, behöver du ju
inte berätta det för mig heller, nog kan vi väl förbli
vänner för det?

Hon nickade, egentligen en smula för energiskt för
att det skulle kunna vara ett svar, men emedan jag
inte kunde se hennes ansikte, utan bara såg hennes
lockar röra sig och åter lägga sig i de av frisören
fastställda vågorna, uppfattade jag det som ett sådant,
och vi tornade mot en stol som råkade stå litet ut på
dansgolvet.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:10:53 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/phsken/0199.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free