- Project Runeberg -  Återsken /
180

(1932) [MARC] Author: Henry Parland
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Denna gång kunde A mys ryckning på huvudet
inte misstydas. Och vi dansade stumt vidare, hon tätt
tryckt mot mig, vilket jag nu hårdnackat ville ställa i
samband med mina ord; det fyllde mig med en känsla
av befrielse och lycka, som jag var nog klok att inte
låta utmynna i några ord utan i raskare och längre
danssteg. Därigenom kom hon återigen att hålla sig
fastare intill mig, medan hon höll huvudet bortvänt,
och när musiken slutade att spela och det hördes
applåder kring oss, applåderade jag med, med en
entusiasm som tvang Amy att förvånat se upp till mig
och sedan hastigt vända sig bort med ett tvetydigt
småleende på läpparna.

Jag förstår inte själv nu, varför jag inte då
märkte någonting. Kanske var jag litet full. Åtminstone
torde jag ha varit det senare på kvällen. Ty när vi
kom tillbaka till vårt bord, beställde jag i min
idiotiska lyckostämning det ena glaset efter det andra.
Jag tror vi hällde mer än en hel flaska konjak i oss
den kvällen.

Här vid bordet kunde jag tala fritt. Och jag hade
en översvallande svada, om huru lycklig jag var nu
när allt var bra igen, och huru ohyggligt jag ångrat
mitt uppträde, huru jag den där dagen först sprungit
omkring i staden utan en annan tanke än att klockan
äntligen måtte bli 6 och jag skulle få se henne. Om
tiden därefter undvek jag däremot att tala, kanske
emedan jag själv inte riktigt klart kunde förklara vårt
beteende; kanske också emedan den ännu låg alltför
nära oss, för att jag vågat röra vid den med

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:10:53 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/phsken/0200.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free