Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
inte vågade dra bort, och jag satt där länge, länge,
ömsom betraktande den tömda konjaksflaskan på
bordet och ömsom hennes lockar, vilka sopat igen hennes
ansikte och endast lämnat en bit av hennes hals bar.
Den pulserade och kämpade emot någonting, som
tycktes snöra ihop den, och den lilla fliken av örat, som
sökt sig fram och där hon annars brukade ha sina
runda pärlemorörhängen, hade blivit pionröd av
ansträngningen i kampen som fördes i dess
kapillar-kärl.
XIV.
— död.
Detta var sista gången jag fick sc Amy. Det
följde några blåsiga dagar, när hon låg på sjukhuset och
jag vandrade omkring i staden och köpte blommor,
som jag gav åt sjuksköterskan, ty jag blev inte
insläppt. En morgon ringde jag upp för att höra efter
huru det stod till, och sjuksköterskans röst darrade
betydligt mera än min när vi talade om åtgärderna
vilka borde vidtagas med Amys lik. Det var ett
all-dagligt, sakligt samtal från en telefonkiosk på
järnvägsstationen, och jag vill minnas att jag mycket artigt
tackade för meddelandet. Sedan gick jag utmed
Esplanaden och frös. Jag kände varken sorg eller
någonting annat, bara en stor tomhet och svalka. Emot
mig kom en bekant, han var vid sitt bästa humör, jag
följde honom en bit, pratande och skrattande som han.
Men plötsligt hörde jag honom fråga huru det stod
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
