- Project Runeberg -  Återsken /
202

(1932) [MARC] Author: Henry Parland
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

till med Amy, och när jag svarat, förstod jag på hans
ansiktsuttryck att hon var död. Det hade blivit så
förvånat oeh hjälplöst. Munnen ville ännu fortsätta
att skratta, medan hans taktkänsla dekreterade
beklagande och medkänsla, och jag kunde inte låta bli att
tycka synd om honom. Yi gick tigande ett
kvarter vidare, människorna strömmade som en tjock och
sprucken massa förbi oss, sedan vek han hastigt av
på en sidogata och jag vandrade ensam vidare. Jag
kom ut till hamnen, det blåste, oeh jag knäppte opp
överrocken, för att inte känna mig så ensam. Vinden
trängde igenom kostymen och skjortan, slet i dem, och
jag lyssnade ivrigt till köldförnimmelsen, ty den
fyllde ut tomheten i mitt inre och ställde mig på något
sätt närmare verkligheten. En dam klädd i en likadan
kappa som Amy haft kom emot mig. Hon hade
likadana ljusa lockar som hon, och jag sökte fascinerad
hennes ansikte. Men avståndet var alltför stort, och
först när hon gått förbi, såg jag på hennes ben att
det var någon främmande person, som jag tagit för
ett spöke, eller som rättare sagt ingivit mig den
vanvettiga fantasien, att de sista dagarna endast varit
en elak dröm och att jag på min promenad
händelsevis stött på Amy, som det hänt några gånger förut.

På eftermiddagen gick jag till restaurangen. Det
var kaffekonsert, och jag slog mig ned vid ett stort
bord med en grann blomsterkvast. Jag bad
serveringsflickan taga bort den, men kände mig efter några
minuter så ensam, att jag flyttade till ett annat bord,
där några bekanta drucko te med rom. De hällde
flitigt i åt mig, och liksom blåsten ute i hamnen för några

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:10:53 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/phsken/0222.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free