Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ögonblick förmått fylla ut min ensamhet, så
förvandlade oekså det heta brännande teet den till en
högtidlig, djup smärta. Men jag trivdes väl i den, ty den
betydde befrielse ur det stela oförstående som hållit
mig fången under hela dagen, och stämningen växte
och vidgades tillsammans med de sentimentala
slagdängorna, till vilka det dansades mitt i salen några
steg från mitt bord. De fick en alldeles ny betydelse
för mig, och jag upptäckte mig vid att sakta gnola
efter melodierna, under det en varm domning fyllde
ut mitt inre och var nära att pressa tårar ur mina
ögon. Jag torkade skamset bort dem, men schlagern
pressade fram nya, och jag satt där som i en
förtrollning, kännande en oändlig lättnad och smärta stiga
opp i mig i dess rytm.
Jag tog fram mitt notesblock och började skriva
ett brev till Amy. Jag hade gjort det varje dag under
den tid hon låg på sjukhuset och det var väl mera av
gammal vana, som jag gjorde det nu. Jag kommer
ihåg att jag därvid använde en litet raljerande ton,
men den stapplade redan efter de första satserna,
och fortsättningen blev ett förtvivlat banalt nödskri
efter Amy; att endast hon kunde befria mig ur den
gråkalla ensamheten, i vilken jag irrade omkring
alltsedan morgonen. Och under det jag skrev,
vidgades den redan fullkomligt tomma salen, väggarna
spjärnade ifrån varandra, och hotade att glida ut i
tomrummet, medan jag krympte ihop till en
huttran-de nervknut, och ur den växte ut min hand, som lät
pennan vimmelkantigt rusa fram över papperet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
