Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
flera glas oeh dricker ren wisky nu. Hans ansikte har
blivit grovt och formlöst som alltid när han druckit.
Han tittar ut på gatan, antagligen ser han efter Anita,
som skall komma om några ögonblick. Jag säger:
— Hur är det med bilen, Erik? Vi kunde kanske
senare fara ut och köra runt staden ett tag. Eller
vad?
Eriks rosett kröker sig ironiskt nedåt. — Tänker du
köra kanske? Jag känner mig åtminstone inte vidare
hågad för det. Han böjer sig närmare fönstret och
hans rock slår några skarpa veck mellan skuldrorna.
De påminna om min fars mungipor. Jag kommer ihåg
att jag borde ringa hem.
Torsten börjar prata om en föreläsningskurs, som
han skrivit in sig i. Hans goda, en smula plirande
ögon titta därvid så vänligt, att jag inte kan gäspa
honom rakt i ansiktet, fastän det skulle vara oändligt
befriande och skönt.
— Skål, Torsten, säger jag. Du är en bra karl.
Men du förstår dig bara på dina studier. Du kommer
att vara professor, medan Erik och jag ännu tenterar
straffrätten. Eller vad, Erik?
Erik låtsas inte höra. Men Torstens raggiga huvud
tittar vänligt och uppmärksamt på mig. Djupt inne i
hans plirande, gråa ögon läser jag en försagd, skamsen
beundran. Jag får lust att vända bort huvudet.
— Ni är ena oroliga prissar, säger han med sin
skygga, tillförlitliga röst. — Men jag förstår inte hur
ni håller ut med detta i längden. Jag till exempel, jag
kan inte gå omkring och göra ingenting flera dagar å
rad. Jag kan inte.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
