Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Han tar sitt glas och dricker en djup, fundersam
klunk, som om denna kunde skingra alla hans tvivel.
Erik hoppar ner från fönsterbrädet och går hastigt
ut i tamburen. Ringklockan har skrällt till, det är väl
Anita.
Hon komiper småleende in, och Erik stiger tätt efter
henne. Torstens händer glida nervöst och brådskande
över håret, men det blir bara rufsigare av det. Han
ser oerhört högtidlig och sysselsatt ut medan han
hälsar på Anita. Han gör det med en öm och skygg
vördnad, som får oss andra att förvånat draga på
munnen.
Anita har kastat kappan av sig och med ens blivit
späd och liten. Hon sätter sig i soffan mellan Torsten
och mig, och lockarna rinna som guldormar ned på
hennes axlar.
— Pojkarna börja tidigt i dag, säger hon åt
puderdosan, som hon öppnat och speglar sig i. Har ni
någonting kvar åt mig också? Varför ser Erik så arg
ut?
Erik har tagit fram en ny flaska och ställer den
dystert på bordet. Han fyller sitt glas och kliver
tillbaka till sin plats vid fönstret. En orolig tanke
löper ängsligt av och an i min hjärna:
»Tänk om Erik ändå skulle fara ut med
bilen ––––I det här tillståndet––––-Tänk om
Jag hör Torsten halvhögt prata med Anita. Hon
lyssnar uppmärksamt, och ett varmt sken tinar opp
hennes en smula döda ögon. Det skulle aldrig falla
mig in att bli svartsjuk på Torsten. Men det retar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
