Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Anitas ooh Torstens röster bli allt avlägsnare och
tystna helt och hållet. Jag vänder mig bort för att
inte se någonting som kunde få mig att brista ut i
gapskratt. Men så hör jag plötsligt Anita fråga vad
klockan är. Jag tittar förbryllat opp och ser Torsten
stå framför mig. Hans goda, plirande ögon titta
småleende på mig och sopar ögonblickligen bort allt det
meningslösa obehag, som jag ännu för några sekunder
sedan känt mot honom.
— Jag måste gå nu, säger han. De vänta mig hem
till middagen och dessutom har jag ännu inte läst ett
ord i dag. Tack skall ni ha, det var väldigt trevligt.
Han skakar klumpigt ooh försagt hand med oss
alla och blir ett ögonblick stående framför Anita.
Hennes lockar skratta utan urskillning, och blickarna
glida smeksamt över Torstens rufsiga hår. Men vad
skulle Torsten begripa?
Jag hör Erik gravallvarligt och dystert dekretera
ut i luften:
— Gudskelov att den där idioten äntligen gått.
Tio minuter till och jag skulle kastat wiskyflaskan i
huvudet på honom. Och Anita sedan–––––––––Vad
hon gjorde sig till, alldeles som om hon väntat sig en
ny hatt av honom.
V.
Jag uppfattar blott otydligt vad som sker nu. Allt
flammar opp och slocknar lika hastigt i mitt
medvetande. Jag ser Erik och Anita mycket nära bredvid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
