Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tan klappa. Bob Ahl undrade, vems hjärta som
klappade snabbare. Och han konstaterade med
tillfredsställelse, att det var hennes.
Så ville apparaten icke stiga längre. Den stod
stilla. Jorden var någonstans långt nere och
andningen blev flämtande. Bob Ahl ville göra i ordning
teleskopet, men flickan lade sin hand hejdande på
hans.
»Det är onödigt, besvära dig inte för min skull.
Och för resten tror jag, att det skulle blända mig.
Den lyser ju så starkt.»
Bob Ahl såg oförstående på henne.
»–––Men––––» började han.
Hon kom nära inpå honom, så nära att han
kunnat kyssa henne på håret, ty hon var mindre än
han.
»Nej, nej, icke så, men låt mig komma ned igen,
jag mår illa.»
Bob Ahl satte motorn i gång. Som en sten sjönk
flygmaskinen nedåt. Då de kommit till de högsta
an-tennmastspetsarna vände hon sig mot honom:
»Tack så mycket, det var härligt», och hon sträckte
båda händerna mot honom. Han grep girigt efter
dem och släppte dem icke på en stund. Och hela
dagen tänkte han på huru fina och varma de varit.
Då våren kom, beredde människorna sig på att
dö. De förberedde sig med mera värdighet, än vad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
