Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
man kunnat vänta sig. Ingen talade om vad som
skulle komma; livet rullade vidare som vanligt, men
man märkte tydligt att slutet förestod.
En underbar tystnad rådde över Jordens Förenta
Staters huvudstad. Fabrikerna stodo, börsen var
tom och flygmaskinerna stodo i långa rader och sovo.
Blott radion arbetade under högtryck, den
anropade de övriiga planeterna om hjälp, men fick endast
otydliga och oförståeliga svar. Nöden var där
synbarligen lika stor som på jorden.
Hettan var olidlig. All växtlighet hade förtorkat
och hungersnöden började hota. På flere ställen
hade eldsvådor utbrutit. De hade varit oerhört svåra
att släcka, emedan de flesta vattenkällor redan
utsinat.
En del av människorna hade gripits av en
vansinnig nöjeslystnad. De ville njuta av livet för sista
gången. Och vad skulle de vara rädda för? De
unga flickorna skulle ändå icke hinna få några barn,
männen skulle knappast hinna supa ihjäl sig, förrän
slutet kommit.
Och därför voro restaurangerna dygnet om fyllda,
och den automatiska orkestermusiken nådde en oanad
utveckling. Det fanns inga kypare eller
vaktmästare på hotellen, därför fingo gästerna i tur och
ordning fungera som sådana. Var och en arbetade för
sitt eget nöjes skull. Sålunda hade man delvis
förverkligat en utopi, men blott alltför sent.
Bob Ahl släpade sig utmed de glödheta gatorna
till Mia Tes våning. Hon hade ringt opp till
honom och sagt att hon höll på att kvävas. Bob Ahl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
