Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fersenska mordet, meddel. af C. C:son Bonde (forts.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
mig kraft att bära min sorg. Jag vet nog att
misstankar rigtas äfven mot mig att hafva varit
delaktig i det uppdiktade brott, för hvilket man ej
skytt att anklaga de mest hederliga människor. Det är
med förakt, som jag tillbakavisar en sådan anklagelse,
som jag ej ens vill besvära mig med att bemöta. Som
ett exempel på allmänhetens förvillade omdöme,
vill jag anföra hurusom till och med tvenne af mina
gamla vänner hafva försökt att öfvertyga mig om att,
äfven om den olyckliga Grefvinnan Piper möjligen
i det förevarande fallet vore oskyldig, hon dock
sedan gammalt haft anseende att vara giftblanderska
och att någon grund väl måste finnas för en sådan
misstanke. Jag besvarade detta med det förakt som det
förtjenade och framhöll för dem huru ringaktande ett
sådant yttrande vore emot mig sjelf, att nämligen
tro mig om att med ett sådant odjur kunna vara på
vänskaplig fot eller också att vara så blind att jag
ej under alla de trettio år, som denna vår vänskap
varat, kunnat upptäcka hennes verkliga karakter. Jag
försäkrade dem att jag för min del aldrig känt en
person med mildare sinnelag, och att hon förvisso
vore ur stånd att göra sig skyldig till ett sådant
brott, tvärtom hade hon alltid ådagalagt den största
grannlagenhet emot alla sina vänner af båda könen,
för hvilka hon i sanning vore i stånd till hvilken
uppoffring som helst. Den ene af de ifrågavarande
personerna sade då: »Ni kan hafva misstagit Eder,
ty Ni är god och godtrogen». »Min Herre», svarade jag,
»hvarför skall jag mera tro på Eder, som jag
blott känner sedan några få år tillbaka, än på min
barndomsvän, som jag kännt alltsedan min ankomst till
detta land». Ungefär detsamma svarade jag den andre
och förklarade för honom, att allt hvad han hade
att anföra på mig icke gjorde eller någonsin kunde
göra det ringaste intryck och bad honom aldrig mera
vidröra detta ämne. »Eders Majestät», invände han då,
»måste verkligen vara sina vänner varmt tillgifven,
men tyvärr har sjelfva denna Eders Majestäts vänskap
varit en olycka för grefvinnan». »Detta smärtar
mig mycket», svarade jag, »men häruti ser jag dock
intet skäl att i något afseende förändra mitt sätt
emot henne». »Hon å sin sida», tillade han, »har
likväl ej alltid emot Eder uppfört sig så som hon
bort, särskildt vid det tillfälle, då hon vägrade
åtfölja Eder på Eder utrikes resa år 1798, hvilket
beteende väckte allmänhetens ogillande». »Nåväl, om
hon då möjligen handlade origtigt, så angår det väl ej
allmänheten, när jag sjelf för min egen del förlåtit
henne detta. Nu är hon emellertid djupt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
