Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fersenska mordet, meddel. af C. C:son Bonde (forts.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
aflöpa uti största lugn?» »Jo», svarade han. »Jag
är mycket belåten öfver att så är förhållandet, men
jag hade verkligen ej väntat mig detta efter allt
hvad man för mig hade berättat.» Baron von Engeström
menade nog uppriktigt, då han yttrade detta, men
han har onekligen det stora felet att vara alltför
lättrogen, isynnerhet när han får höra något från
personer, som han anser sig böra hysa förtroende för.
Sedan nu Grefve Fersens begrafning egt rum, kunde
man uteslutande få tänka på, huru den olyckliga
Grefvinnan Piper skulle kunna befrias ifrån att
längre qvarstanna på den fästning, der hon frivilligt
hade låtit innesluta sig. Visserligen hade genom
en utfärdad kungörelse hennes oskuld redan blifvit
fullständigt ådagalagd, hvarför hon äfven mycket
väl kunnat lemna sin tillflyktsort, men som jag
redan förut omnämnt önskade hon dessförinnan se
sin broders minne till fullo återupprättadt; nu
var Grefve Fersens oskuld utaf domstolen erkänd,
och den högtidliga begrafningsakten hade egt rum,
också fordrades det blott för att hon kunde få begifva
sig från fängelset, att hon erhöll nödigt skydd utaf
den kungliga myndigheten, som fullständigt bekräftade
hvad som innehölls uti kungörelsen samt det särskilda
af Konungen till henne skrifna brefvet. Jag talade om
denna sak både med Konungen och med Generaladjutanten
Peyron, som ju var den, som, vid förefallande behof
egde att vidtaga nödiga anstalter för grefvinnans
beskydd och hvilken stod på hennes sida. Grefvinnan
önskade gerna få färdas genom Stockholm, hvilket hon
ej ansåg böra vara förenadt med någon fara, då hon ju
var fullständigt oskyldig och detta blifvit offentligt
förklaradt. Hertig de Pienne, som så ädelmodigt
följt henne och icke lemnat henne under hela hennes
vistelse på Vaxholm samt till och med tagit afsked
från sin tjenst för att helt och hållet kunna egna
henne sin vänskap, hade troligen intalat henne detta,
för att hon i Stockholm skulle få tillfälle att återse
sina slägtingar och vänner. Då jag emellertid hade
mig bekant att man fortfarande lika skoningslöst som
förut talade om Grefvinnan Piper, ansåg jag det vara
lugnast för hennes egen säkerhet, att hon ej kom genom
Stockholm utan tog en annan väg. Hennes båda söner,
som varit i Stockholm med anledning af morbroderns
begrafning, anhöllo att få till mig framföra sina
tacksägelser för det intresse och den omvårdnad, som
jag hade om deras moder; jag fick dervid tillfälle
att för dem framhålla min åsigt rörande denna sak,
hvilken de fullkomligt gillade, men de anhöllo att
till yttermera säkerhet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
