Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Peter Cohorn. Ett nordiskt medeltidsminne i södra Frankrike, af L. Bygdén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
samband med ett kloster, som under tidernas lopp
tillhört åtskilliga munkordnar, förvaras en gammal
grafstenshäll af marmor. Enligt uppgift påträffades
denna grafsten i närheten af det forna klostret och
erhöll år 1741 sin nuvarande plats i S:t Nicolas
kapell i ortens kyrka. Den källa, hvarur vi i första
hand hemtat denna uppgift, är ett litet tryckt häfte
med titel »Chronique de Montfavet», som år 1850 utgafs
af kyrkoherden derstädes abbé Moutonnet. Men redan
flere år förut blef detta grafmonument afbildadt i
franska tidskriften »Magazin pittoresque» för år 1843
(s. 184), jemte åtskilliga bifogade underrättelser om
den person, som fått detta minnesmärke öfver sin döda
mull. Och dessa underrättelser i all sin underlighet
lyda ungefär sålunda:
Pierre de Cohorn – så benämnes den nordiske ädlingen
– andre sonen af Toussaint, »general öfver svenska
kavalleriet», hade varit ganska verksam att förskaffa
danska konungen Christian I af Oldenburg den svenska
kronan och dervid understödt biskopen i Upsala,
hvilken begagnat sig af hans tjenster och genom
hvars bemedling han blef utnämnd till kammarherre
och generalissimus. Sedan konung Christian blifvit
fördrifven af Sten Sture, följde denne Cohorn honom
till Danmark, och några år senare, då konungen företog
sin färd till Rom, hade han Cohorn i sitt följe. Men
under vistelsen i Rom råkade den sistnämnde att i
en duell döda en grefve Scheilemberg, en dansk,
som stod högt i konungens ynnest. På grund af detta
dåd blef Cohorn förvisad ur konungens närhet och
tjänst, men erhöll i kardinalen Julian della Rovere
en beskyddare. Denne hade från att vara biskop i
Carpentras vid samma tidpunkt 1474 blifvit utnämnd
till ärkebiskop i Avignon och erbjöd honom och hans
son att få medfölja till Frankrike. Och här lefde
nu Cohorn några år i tillbakadragenhet hos munkarne
i Montfavet, der han afled den 10 juli 1479, sedan
han före sin död såsom ett slags testamente uppsatt
en instruktion, i hvilken han lemnade sonen Johan
sina faderliga råd huru han skulle skicka sig i
lifvet. Sjelfva det latinska originalet på pergament
tillhörde 1843 grefvinnan de Seguins-Vassieux, född
Cohorn i Carpentras, och dess hufvudsakliga innehåll
meddelar tidskriften i fransk öfversättning. Enligt
tidskriftens uppgift skall sonen Johan redan under
faderns lifstid trädt i gifte med Agnes de Rhodes.
Den i Magazin pittoresque afbildade grafstenen visar
oss en afliden riddare med pipskägg och mustascher,
med öfver bröstet hoplagda händer, klädd i rustning
med hjelm på hufvudet, dock ej en vanlig tornerhjelm,
utan snarare lik en nutida dragonhjelm. På hvardera
sidan om hufvudet synes hans vapen: en fyrdelad
sköld med ett jagthorn i första och fjerde fälten,
samt i andra och tredje fälten tre stolpar. Längre
ned vid sidorna synas devisremsor, bärande valspråket
Nuntiant funera monstris, »de förkunna död åt skogens
vilddjur», med hänsyftning på de i ädlingens vapen
förekommande jagthornen, med hvilka hans vapenrock
äfven är öfversållad.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
