Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Släkten Leijonhufvud-Lewenhaupt under medeltiden, af Karl K:son Leijonhufvud
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
stöd för att »skæligen man» ej betyder bonde kan
anföras följande : År 1387 1/2 nämnes »skellicum
manne gijurdha foot», år 1388 4/6 »vælborne man»
Gjurd Foot; år 1392 20/12 »skælikom och hedherlikom
manne» Gjurd Foot; år 1397 8/8 »hedherlikom manne ok
skælikom giurdhe footh hæradzhoffdyngha j Ydhro»; år
1403 21/10 »skälig riddare herr Niclis Bosson»; 1409
15/7 skälig man Herr Jakob Fastolfsson riddare. Det
begagnas således om en och samma person ibland
skäligen och ibland välboren, samt användes skälig
i samband med riddare. Att påstå att skäligen man
anger bonde eller lägre frälseman håller således ej
streck. På 1300talet och 1400-talets början kunde man
ej ena året vara ofrälse och andra året välboren och
då hörande till högre frälset, ty välboren innebar att
man genom arf från fäder eller sedan längre tillbaka
tillhörde det högre frälset. I Telge stadga af år
1335 bestämdes visserligen att äfven bönder kunde få
frälse, men dessa blefvo endast »lägre frälsemän»,
under medeltiden kallades friboren och ej välboren
samt kunde ej föra adligt vapen [Hildebrand: Sveriges
Medeltid]. År 1438 23/3 [Riks-A. Pergb.] omtalas
Kristiern Gregersson som välboren man och måste
således hört till det högre frälset, dit enligt det
föregående således hans fader »skæligen man» Greger
äfven hörde.
I doktor Karlssons åsigt att Kristiern Gregerssons
far ej skulle varit riksråd instämmer jag helt och
hållet samt tillägger äfven att dennes farfar ej
heller innehade riksrådsämbetet, ty i bevarade
urkunder talas ej därom. Dessa tvenne förmenta
riksråds giftermål äro redan i det föregående
något vidrörda, men torde Kristiern Gregerssons
fars påstådda giftermål men en dotter till Broder
Svensson och en Peder Ribbings dotter, tjäna till
utgångspunkt för att visa att Broder Svenssons
moder hette Ribbing och att han ej hade några
barn. Förut är visadt att Broder Svenssons fader,
Sven Toresson, var broder till Kristina Toresdotter
och således Abraham Kristiernssons mormors broder,
och att Broder Svensson var Abraham Kristiernssons
moders kusin. Broder Svensson bevittnar redan 1409
17/3 ett köpebref och måste således då redan varit
myndig, hvadan han säkerligen var född ej senare än
i slutet af 1380talet. Hans faders, Sven Toressons
andra hustru Kristina Piik föddes först på medlet af
1390-talet, ty hennes moder Cecilia i Haraberga, var
ännu 1390 [Styffe: Skandinavien under unionstiden,
sid. 57] gift med Tuve Pedersson, hvilken 1406 17/6
[Danska Riks-A. Arne Magn – Danske Samling 293
fol. 41. v.] var död, ty då säges Benkt Piik vara
gift med hans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
